Toimivat tavat opinpolulla
Toimivat tavat opinpolulla –podcastissa jaetaan esi- ja perusopetuksen hyviä käytänteitä inklusiivisen toimintakulttuurin ja oppijan sujuvan opinpolun tueksi. Joka jaksossa Helsingin kaupungin esi- ja perusopetuksen timanttiset ammattilaiset kertovat, millaisia toimivia tapoja heillä on arjessaan kaikkien oppijoiden kanssa. Podcastin suomenkielisiä jaksoja luotsaavat projektisuunnittelijat Laura Hovila ja Leni Pennanen sekä ruotsinkielistä jaksoa projektisuunnittelija Ina Saloheimo.
Podcasten Fungerande praxis under lärstigen delar med sig av personalens bästa praxis för att stödja inklusiv verksamhetskultur och en smidig lärstig för eleverna inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. I varje avsnitt berättar den fantastiska personalen inom Helsingfors stads förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen hurdana fungerande metoder de använder i vardagen med alla elever. Podcastens avsnitt på finska leds av projektplanerarna Leni Pennanen och Laura Hovila, och det svenskspråkiga avsnittet av projektplaneraren Ina Saloheimo.
#helsinkioppii #toimivattavatopinpolulla #helsingforslärsig #fungerandepraxisunderlärstigen
Vad kännetecknar en inklusiv skola?
I detta avsnitt diskuterar Botby grundskolas S2-lärare Sara Razai och Brändö lågstadieskolas speciallärare Carina Kaksonen vilka faktorer som bygger upp en inkluderande verksamhetskultur i skolan och fördjupar även diskussionen om grundskolans uppdrag samt lärarrollen och betydelsen av samarbete i dagens skola.
Mer information om ämnet för Helsingfors stads personal finns på webbplatsen Opehuone. Bekanta dig till exempel med Helsingfors stads material relaterade till avsnittets ämne: Processbeskrivning för det sektorsövergripande arbetet inom den individuella elev- och studerandevården och Stödmaterialet En övergång från förskoleundervisningen till den grundläggande utbildningen som passar alla
Textversion:
[bandningen börjar]
Talare 1: Hej, jag är Laura Hovila.
Talare 2: Och jag är Leni Pennanen.
Talare 3: Och jag är Ina Saloheimo. Och du lyssnar på podcasten Fungerande praxis under lärstigen?. Denna podcast delar med sig av personalens bästa praxis för att stödja inklusiv verksamhetskultur och en smidig lärstig för eleverna inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen.
Talare 1: I varje avsnitt berättar den fantastiska personalen inom Helsingfors stad hurdana metoder de använder i vardagen med alla elever.
Talare 2: I varje avsnitt får du konkreta verktyg som stöd för ditt arbete.
Talare 3: Kliv modigt in på stigen för fungerande praxis. Välkommen!
God morgon, Leni och Laura.
Talare 2: God morgon, Ina.
Talare 1: God morgon, god morgon.
Talare 3: Veckan har börjat ganska hektiskt, åtminstone min vecka. Hur mår ni denna tisdagsmorgon?
Talare 2: Tack, jag mår riktigt bra. Fast det känns nog ganska spännande men samtidigt också lite roligt att prata svenska i detta avsnitt idag.
Talare 1: Japp, verkligen. Det var länge sedan jag har talat svenska. Och vem skulle ha trott att jag någon dag kommer att tala svenska i en podcast?
Talare 3: Men ni klarar det ju hur bra som helst.
Talare 2: Oj, tack. Jag sparar denna komplimang i mitt hjärta.
Talare 3: Det ska du.
Talare 1: De andra avsnitten av denna podcast fokuserar ju mer specifikt och begränsat på olika teman angående fungerande praxis inom inklusiv verksamhetskultur. Men kan du berätta vad kommer vi att behandla i detta avsnitt?
Talare 3: I detta svenskspråkiga avsnitt målar vi med en lite större pensel och diskuterar inklusiv verksamhetskultur och dess underliggande ideologiska grund, det vill säga grundtanken bakom grundskolan och grundskolans kärnuppdrag.
Talare 2: Wow, så det blir en lite annorlunda infallsvinkel på temat alltså?
Talare 3: Mm. Och jag tänker alldeles strax ge mig ut till Botby grundskola för att träffa en lärare i modersmål och en speciallärare. Och jag tänker fråga vilka faktorer som bygger upp en inkluderande verksamhetskultur. Men innan jag ger mig iväg så borde vi, Leni och Laura, kanske öppna vad vi egentligen talar om när vi talar om inklusiv verksamhetskultur. Alltså vad betyder det egentligen?
Talare 1: Det där är en bra fråga.
Talare 2: Verkligen.
Talare 3: För att samhällsdebatten om inklusion begränsar sig ju ofta till frågan om specialklasser och till exempel var elever med behov av särskilt stöd studerar så här helt fysiskt, alltså i allmänundervisningens grupper eller i specialklasser. Men med inklusiv verksamhetskultur syftar man egentligen på en hel värdegrund inom undervisning och skolans verksamhetskultur, vars mål är att säkerställa lika rättigheter för alla att lära sig. Så inklusiv verksamhetskultur gäller alltså alla elever.
Talare 1: Precis.
Talare 3: Och sist och slutligen så är inklusion egentligen en mänsklig rättighet.
Talare 3: Okej, nu sitter vi här på Botby grundskola som har förskola, specialklasser och årskurserna 1-9. Skolan har cirka 500 elever så det är en ganska stor skola. Det var ganska skönt att komma in hit och se så mycket liv och rörelse och glada barn här i korridorerna. Och själva byggnaden måste jag också lite beskriva för den är verkligen monumental och, jag vet inte, kolossalt kanske också. Det är tydligen alltså 60-talets brutalism med sån här massiva betongstrukturer. Så verkligen imponerande på det sättet. Och här bredvid mig nu så har jag Sara Razai, som är en av skolans lärare. Du jobbar som S2-lärare här i Botby grundskola. Hej Sara och välkommen med.
Talare 4: Hejsan och tack.
Talare 3: Och tack för att vi fick komma på besök till er skola. Och dessutom så har jag här Carina Kaksonen med i samtalet. Carina, du jobbar som speciallärare på Brändö lågstadium. God morgon Carina.
Talare 5: God morgon.
Talare 3: Och välkommen med.
Talare 5: Tack.
Talare 3: Tack till er båda för att ni ställde upp på den här diskussionen. Det är en glädje att ha er som gäster i det här avsnittet av Fungerande praxis under lärstigen-podcasten. Idag kommer vi att diskutera vad som kännetecknar en inklusiv skola och hur man kan främja inkluderande verksamhetskultur i skolvardagen. Jag måste säga att jag ser verkligen fram emot vår diskussion och att komma igång med diskussionen. Hur känns det för er?
Talare 4: Det känns bra. Jag känner mig trygg här med Carina. Vi har jobbat tillsammans.
Talare 3: Ja, ni känner varandra sedan förut. Carina och Sara, ni har båda en ganska omfattande arbetslivshistoria som lärare. Har ni märkt förändringar i den finländska grundskolan under er karriär, särskilt i lärarrollen? Eller hur upplever ni, har grundskolan och speciellt lärarrollen förändrats från den tidpunkt då ni började som lärare? Vad skulle ni säga? Vill du, Sara, först börja?
Talare 4: Jag brukar säga att när jag började i den här lärarrollen som ju handlar om svenska som andraspråk, alltså handledning, mycket enskild undervisning eller undervisning i liten grupp. och samarbete med olika lärare, så brukar jag säga att när jag började så var klassrummet som en fyrkant som var sluten och redan när jag knackade på dörren så kände jag att "nu har jag brutit den här fyrkanten och skapat någonting som är lite obekvämt." För att klassrummet var en enhet på ett annat sätt då. För mig så har ju jobbet blivit mycket lättare och för de elever som jag jobbar med när vi har öppnare klassrum, där man har en rörelse ut och in, där man tar emot handledning, tar emot stöd. Man har stöd i klassen av olika yrkesgrupper, inte bara lärare utan också skolcoacher eller ungdomsarbetare, kuratorer som finns tillgängliga i klasserna. I och med att jag har den här arbetsbilden så tycker jag att jobbet har blivit enklare både för mig och eleverna.
Talare 3: Okej. Ganska sådana här positiva förändringar som du har märkt. Ja. Vad säger du Carina? Hur reagerar du på det?
Talare 5: Ja, det var fint beskrivet. Visst har det skett stora förändringar och jag tänker så där att förr i tiden var ju kanske läraren en mer auktoritär person. Det finns inte alls på samma sätt mer. Man hade respekt. Det var helt hemskt för 20-30 år sedan då föräldrarna blev uppringda av läraren. Nu är det vardag och den där kontakten har blivit mycket mer öppen. Det är lättare att nå, vice versa, hemmet eller lärarna. Det finns Vilma, det finns sociala medier, det är lättare att nå varandra, öppenhet. Så det är en stor utveckling, en stor skillnad.
Talare 3: Jo, det är faktiskt en betydande förändring som ni båda två beskriver. Men ändå ser ni mycket, som jag sa, sådana positiva drag i dagens lärarroll. Nu när vi redan nämnde grundskolan så låt oss ännu stanna en stund vid det temat och i synnerhet tanken på grundskolan. Vad betyder ordet grundskola för er och vad är grundskolans uppgift?
Talare 5: Grundskolans uppgift, det är väl för oss att ge basfärdigheter och trygghet för eleverna så att de klarar sig i livet. Men den uppgiften har ju nog också utvecklats oerhört de senaste åren.
Talare 3: På vilket sätt?
Talare 5: Vi måste vara lyhörda och öppna och finnas till för barnen. Det är inte bara så att vi undervisar vid katedern mer utan att vi handleder mycket mer. Många gånger vet man inte heller hur processen slutar då man har gett sig in i den utan den kan utvecklas hur som helst under processens gång. Just det här att stödja eleverna och de ska bli medvetna om sitt lärande, visst har det utvecklats oerhört och eleverna är med i processen på ett annat sätt än tidigare. Tidigare styrde läraren mycket mer och nu vet kanske inte ens läraren hur slutprodukten blir eller hur det slutar så att många gånger kan läraren också lära sig under processens gång.
Talare 3: Precis. Sara, hur uppfattar du den här grundskoletanken?
Talare 4: Det här är den frågan där man kan bli tvungen att stoppa mig, för att jag tycker så mycket om att prata om det här. Så om jag börjar med att jag går tillbaka till Sokrates som gick runt med sina studerande i samhälle och frågade folk "vad är ett gott liv? Vad är rätt? Vad är fel?" Där någonstans ligger min idealskola. Och då med de här stora grupperna som vi har så tänker jag att ju närmare vi kommer de frågorna och ju mera vi samlar de här grupperna, så desto närmare är vi Sokrates tanke om att vad är ett gott liv för dig. Och att vi kanske då hjälper med frågorna och hjälper med att styra var ska du gå för att få reda på svaret. Och sedan tänker jag grundskolan som som kom på 70-talet i kontrast till vad som fanns tidigare där en uppdelning skedde tidigare. Alltså, att du måste tidigare veta om du vill ha en högre utbildning eller vill du kanske börja jobba som ung. Till exempel i Tyskland så väljer man ungefär vid femman hur långt räcker dina förutsättningar för studier och där är jag jättetacksam att vi har valt att ha en grundskola där man inte behöver välja förrän man är femton, och att vi lyckas ha den här sammanhållningen och att vi undviker att vi gör hierarkier på barn som ändå är formbara och liksom och fortfarande i full utveckling. Och jag brukar också säga att elever som ifrågasätter "varför ska vi läsa just det här ämnet som jag inte tycker är intressant och som jag inte är bra" att att människan har ett sådant behov, att den vill veta hur världen ser ut och hur världen funkar. Och vi har ju inte hittat ett svar, men matematiken har ett svar, bildkonsten har ett svar, litteraturen har ett annat svar, och du ska få ta del av dem allihopa så att du hittar ett svar. Och därför har vi liksom den här ämnessammansättningen som vi har idag, därför samlar vi alla elever, därför har vi en inklusiv skola, och därför jobbar vi tillsammans.
Talare 3: Wow! Du nämnde den, alltså "därför har vi en inklusiv skola." Tycker du alltså att grundskoletanken är lika med en inklusiv grundskola?
Talare 4: Ja, jag har alltid tyckt så. När jag började grundskolan var jag redan då förtjust i den här tanken att här samlas vi alla på basis av när vi är födda. Vi blir inte indelade enligt nånting annat. Och sådana åtgärder som fanns då, till exempel att man går om en årskurs eller att man blir skickad till en annan skola, som specialskola eller nånting, kändes redan då fel för mig. Jag är nog bara rent psykologiskt sammansatt så att jag tycker att det är jätteviktigt att vi inte stöter ut någon. Att alla är välkomna.
Talare 3: Att det blir en skola för alla.
Talare 4: Att det blir en skola för alla.
Talare 3: Just det. Carina, hurdana tankar väcker det här?
Talare 5: Det speglar ju samhället också. Att vi inte har speciella grupper på det sättet, utan att vi har en enhet så alla ska vara välkomna. Sedan måste vi fundera hur vi bygger upp det så att vi når dit och att vi kommer så att det blir en inklusiv skola.
Talare 3: Verkligen. Nu övergår vi väldigt naturligt till själva ämnet och dagens tema, alltså inkluderande skola och vad den bygger på. Så Carina, vad tänker du? Vad kännetecknar en inklusiv skola? Hurdana byggstenar behöver man för den?
Talare 5: Vi behöver kommunikation. Vi behöver föra en diskussion oss alla vuxna emellan att vad vi står för, vad är vår grunduppgift, vad är vår elevsyn? Det är en bra start för att vi alla ska tänka lika så att vi alla kan arbeta mot samma håll. Det är en jätteviktig utgångspunkt. Sedan måste vi titta också på elevunderlaget, vad har vi och hur ska vi få det att lyckas? Sedan börja fundera på olika lösningar.
Talare 3: Vad skulle det kunna vara helt konkret? Kan du ge exempel?
Talare 5: Veta vilka elever. Om vi tänker förskolan, samarbete med dem i ett tidigt skede så att vi på skolan redan kan där förbereda oss på vad som komma skall för då vet vi redan i ett tidigt skede att "då satsar vi där på en viss sorts resurs för att kunna igen sedan få det där samarbete med ettan och tvåan att fungera", då vi ändå har mycket samarbete i skolan mellan förskolan, ettan och tvåan är nybörjarundervisningen. Eller tvärtom då eleverna går från sexan till sjuan och byter skolbyggnad. Våra elever kommer hit och det är ju helt härligt, men då är det jättebra att vi samarbetar igen sen så att de här vet vad som komma skall och så vidare. Så den här kommunikationen är nog jätteviktig.
Talare 3: Alltså, samarbete och kommunikation kommer nu fram jättetydligt åtminstone.
Talare 5: Ja.
Talare 4: Om jag fått ett lite annat perspektiv för en liten stund så skulle jag kunna berätta att jag har egna barn, där jag har suttit med som vårdnadshavare i diskussioner kring just att "hur ska ditt barn inkluderas i skolan." Och då har jag erfarenhet med ungefär tioårsspann, ett barn som är fött 2007 och yngsta är född 2016, och vi har haft samma sorts diskussioner kring just språkliga svårigheter och hur skolan på bästa sätt ska ta emot. För tio år sedan såg diskussionen mer ut så här att jag var ensam som vårdnadshavare i en situation som jag upplevde att jag var mot experterna, och de berättade för mig att det här kommer inte att gå för att det finns inte resurser och "ditt barn passar inte in i gruppen." De hade säkert rätt i att det inte fanns resurser, men verktygen fanns inte för att vi skulle ha mötts i den situationen och jämfört med de diskussioner som jag haft för ett år sedan, där jag har känt mig som att jag är en del i samtalet och att vi för ett samtal, och inte bara jag utan också mitt barn är en del i ett samtal som vi för i att hur löser vi det här på bästa sätt. För att vi har resurser, vi har specialklasslärare, vi har speciallärare, vi har erfarenhet, vi är vana vid det här, vi kommer inte att säga till dig att det här kommer inte att gå.
Talare 3: Så det har skett en viss förändring i den här arbetskulturen, eller vad skulle du säga att den beror på, förändringen?
Talare 4: Ja, och det som Carina sa just med elevsyn och värdegrund har kanske blivit viktigare. Samtidigt som vi ju har läroplansmål som vi arbetar enligt, men att vi kanske har lyft upp värdegrund och elevsyn. Lite mer samarbete med vårdnadshavare. Och sedan att man har fått resurser för inklusion och trestegsstöd tror jag också har liksom satt ord på att det finns olika stödbehov och kanske öppnat upp den här tanken att alla kanske egentligen har ett stödbehov och att de ser olika ut och vi behöver sätta ord på styrkor och utmaningar.
Talare 3: Men där kom också samarbete fram och kommunikation. Eller hur?
Nå ska vi nu för en liten stund gå tillbaka till det ögonblick då vi pratade om grundskolans uppgift. För nu skulle jag gärna utmana er med att fundera på följande fråga. Vad tycker ni, är grundskolan den rätta formen idag?
Talare 4: Om vi kan tillsammans öppna upp den här frågan. Om man tänker... Upprepar du en gång till? Grundskolan...?
Talare 3: Den rätta formen idag.
Talare 4: Okej. Då ska man kunna tänka ur en sådan synvinkel att hur bra passar grundskolan ihop med det samhälle som eleverna ska ut i? Hur bra förberedda vi elever i grundskolan för ett samhälle som de ska leva i? Då tänker jag att jag är jätteglad att vi har kommit bort från det här pedagogiska sättet som var präglat av industrialismen, alltså att vi ska ha ut lydiga arbetare som tar sin plats i ledet och som är likriktade och har ungefär samma referensramar och samma kunskaper. Vi är ju på väg bort därifrån, men jag skulle kanske inte säga att vi lever i ett paradis där alla går ut och genast känner att de har hittat, när de är som 15-åringar, sin plats i livet. Håller du med om vad jag tycker att jag tänker?
Talare 5: Nej, du tänker helt bra. Jag tänker att många unga nya lärare är kanske tankemässigt enligt hur samhället är och vi är kanske så där mittemellan och försöker hänga med och är med och provar gärna nytt och så vidare. Allt är ju ändå en process att få in nya saker, att handleda, förstå var vi är på väg och så vidare. Att vår vuxna roll är nog jätteviktig och det kommer nog nya kunskaper in oerhört snabbt och att vi ska hinna sedan som lärare svara på det. Så nog är det en utmaning där att hänga med, hinna med och så har vi en läroplan ändå som styr oss och får oss att forma oss och svara kanske på resultat av frågeformulär och så där. Så att vi har nog en utmaning. Sedan så ser vi också nog sociala medier, hur det påverkar och sedan för oss att försöka få sedan då svara på det beteende och de konsekvenser som det för med sig. Så visst har vi ju nog en utmaning att hänga med, att få eleverna ut i samhället så som det är just nu.
Talare 4: Om jag lyfter fram några saker som jag tycker visar att grundskolan är på väg åt rätt håll så skulle jag säga att jag tycker eleverna har blivit jättemycket bättre på att presentera. Eller, att de har fått öva på ett annat sätt, liksom att presentera i grupp, att kanske man presenterar ensam för läraren, att ha ett lärandesamtal där man presenterar sitt lärande för sin vårdnadshavare, eller också att stå framför en hel grupp. Och digitaliseringsfärdigheterna har ju blivit mycket... Ja, de är mer redo att ta sin plats i ett sådant samhälle.
Talare 5: Och de tar sig an sånt, helt med en annan förmåga. Nog har vi kommit bort från de här [??], att det är ett redskap i vardagen om man tänker så.
Talare 4: Och där tycker jag att vi visar att vår ambition är att vi svarar på hur samhället ser ut idag och den här satsningen på välmående tycker jag också visar att där har vi inte kanske varit tillräckligt snabba för vi har inte kunnat förebygga, men ändå att vi lyfter upp välmående så pass mycket som vi gör med resurser och med diskussioner och samtal och värdegrundsarbete.
Talare 5: Och samtidigt så behöver vi också det där fortbildning, vi lärare, för att veta vart vi är på väg och kunskap om hur vi kan stödja och bemöta eleverna just då var de är.
Talare 3: Ja, verkligen intressanta funderingar där. För avslutningen skulle jag vilja fråga om ni har några tips ni skulle kunna dela med er. Vad skulle vara ett bra och konkret steg eller en liten handling för att utveckla sin egenundervisning eller sin skola mot att bli ännu mer inkluderande och jämlik skola som passar alla?
Talare 5: Men jag kan nu kanske till min tur börja och så tänker jag att rektorn har en jätteviktig roll där om man tänker hur hen ska stödja skolan, föra skolan vidare och redan från första början med den där schemaläggningen möjliggöra inklusioner överhuvudtaget. Sedan därifrån att bygga upp teamtänket, att arbeta med team kring klasser. Etta, tvåa, trea, fyra. Helt hur man bygger upp etta till trea helt beroende på behov. Sedan att ta in den här samundervisningen. Den är jätteviktig. Och sedan därigenom att gå in och differentiera. För att den behövs för att en del behöver mer för att få lika mycket.
Talare 3: Bra. Håller du med?
Talare 4: Ja, det här var jättebra. Vad ska jag kunna tillägga? Kanske att inte jobba ensam. Att samarbeta med andra och att alltid jobba lösningsorienterat och utgående från barnens bästa. Och att när man själv märker som lärare att "nu bryts mitt flow hela tiden", att alltid komma ihåg att det här är våra barn. Mina barn. Mina elever. Om flowet bryts så löser jag inte det här genom att jag tar bort utan jag löser det genom att jag ger mera och jag får mer, och man kan få mer hjälp och man kan få mer stöd och att vi kan alltid samarbeta mer, men att vi måste jobba för lösningar.
Talare 5: Och inte glömma vårdnadshavarna. De är jätteviktiga i den här processen.
Talare 3: Så det är fråga om attityden, problemlösningsförmåga, samarbete, är vi på rätta linje här.
Talare 4: Ja, och att be om hjälp.
Talare 5: Ja, och se det positiva.
Talare 3: Just det. Fina idéer, tack för dessa tips. I den här podcasten så brukar vi be alla våra gäster fylla i en gästbok där gästerna genom att svara på frågorna i gästboken har fått berätta lite om sig själva. Carina och Sara, ni har också fyllt i gästboken och hade verkligen ganska fina och intressanta svar där. Sara, skulle du kunna berätta hur en inklusiv skola ser ut om tio år?
Talare 4: Ja, då tänker jag att vi fortsätter att jobba tillsammans. Allt samarbete som vi har nämnt hittills och att vi kanske kan få ännu fler yrkesgrupper in i skolan. Men också att vi får ut fler elever i samhället. Att vi kan vara på plats och ta alla möjligheterna som det innebär att ha en skola i Helsingfors.
Talare 3: Och ännu en fråga. Vilken låt beskriver ditt arbete just nu?
Talare 4: Jag var ju tvungen att välja Bob Marley och låten Jamming och så tänkte jag "oj, vad det här ska vara provocerande för folk, att man bara kommer in och jammar lite i skolan", men så tänkte jag att man kan inte jamma om man inte har strukturen klar. När vi jammar så tittar vi på varandra, vi kommunicerar. "Ditt instrument passar ihop med mitt", och så får vi ett flow och vi får en helhet.
Talare 5: Härligt.
Talare 3: Härligt, verkligen. Carina, till dig vill jag ställa den här frågan: vilket konstverk beskriver ditt arbete just nu och varför?
Talare 5: Jag tänker Vincent van Goghs solrosor. Alla blommor ska få blomma. Det är färggrant, det är inspirerande och man blir på gott humör.
Talare 3: Oj, vilken fin tanke. Det här blir en superfin avslutning på den här diskussionen. Tack Carina, Tack Sara. Ni gav våra lyssnare många tankar kring en inkluderande skola samt en inblick i hur en inkluderande verksamhetskultur kan byggas upp i dagens skola och så fick vi till och med helt konkreta idéer och tips hur man i sitt eget arbete kan främja elevernas delaktighet och inkluderande verksamhetskultur. Stort tack till er båda och jag önskar er mycket glädje i arbetsveckan.
Talare 4: Tusen tack.
Talare 5: Tack.
Talare 3: Det här var podcasten Fungerande praxis under lärstigen. Podcasten har producerats som en del av Helsingfors stads fostran och utbildningssektorns Utbildning för alla utvecklingsverksamhet.
[bandningen slutar]
Suomenkielinen tekstivastine
[nauhoitus alkaa]
Puhuja 1: Hei, mä olen Laura Hovila.
Puhuja 2: Ja mä olen Leni Pennanen.
Puhuja 3: Ja mä olen Ina Saloheimo. Tämä on Toimivat tavat opinpolulla -podcast. Tässä podcastissa jaetaan esi- ja perusopetuksen hyviä käytänteitä inklusiivisen toimintakulttuurin ja oppijan sujuvan opinpolun tueksi.
Puhuja 1: Joka jaksossa Helsingin kaupungin timanttiset ammattilaiset kertovat, millaisia menetelmiä heillä on arjessaan kaikkien oppijoiden kanssa.
Puhuja 2: Saat joka jaksosta konkreettisia keinoja työsi tueksi.
Puhuja 3: Tule rohkeasti mukaan toimivien toimitapojen polulle. Tervetuloa!
Huomenta Leni ja Laura!
Puhuja 2: Huomenta Ina.
Puhuja 1: Huomenta, huomenta.
Puhuja 3: Viikko on alkanut aika kiireisenä, ainakin minun viikkoni. Miten teillä menee tänä tiistaiaamuna?
Puhuja 2: Kiitos, mulla menee oikein hyvin. Vaikka tuntuu aika jännittävältä, samalla myös hauskalta, puhua ruotsia tässä jaksossa tänään.
Puhuja 1: Kyllä, todellakin. Siitä on kauan, kun olen puhunut ruotsia. Ja kuka olisi arvannutkaan, että jonain päivänä tulen puhumaan ruotsia podcastissa?
Puhuja 3: Tehän pärjäätte oikein hyvin.
Puhuja 2: Oi, kiitoksia. Tallennan tämän kohteliaisuuden sydämeeni.
Puhuja 3: Tee niin.
Puhuja 1: Muut tämän podcastin jaksot käsittelevät tarkemmin ja rajatummin erilaisia teemoja inklusiivisen toimintakulttuurin toimivista käytännöistä. Voisitko kertoa, mitä käsittelemme tässä jaksossa?
Puhuja 3: Tässä ruotsinkielisessä jaksossa maalaamme suuremmalla pensselillä ja keskustelemme inklusiivisesta toimintakulttuurista ja sen ideologisesta perustasta, eli peruskoulun ja peruskoulun ydintehtävästä ja perusajatuksista.
Puhuja 2: Vau, eli vähän erilainen tulokulma teemaan, siis?
Puhuja 3: Niin. Ajattelin aivan pian lähteä Botby grundskolaan, jossa tapaan äidinkielenopettajan ja erityisopettajan. Ajattelin kysyä heiltä, mille tekijöille inklusiivinen toimintakulttuuri perustuu. Mutta ennen kuin lähden, pitäisikö meidän Leni ja Laura ehkä avata, mitä oikeastaan tarkoitamme inklusiivisella toimintakulttuurilla? Mitä se oikein tarkoittaa?
Puhuja 1: Hyvä kysymys.
Puhuja 2: No on.
Puhuja 3: Yhteiskunnallisessa keskustelussa inklusiivisuus rajoittuu usein kysymykseen erityisluokista, ja missä erityistä tukea tarvitsevat oppilaat opiskelevat fyysisesti: eli ovatko he yleisen opetuksen ryhmissä vai erityisluokissa. Inklusiivisella toimintakulttuurilla tarkoitetaan oikeastaan koko opetuksen ja koulun toimintakulttuurin arvopohjaa, jonka tavoitteena on varmistaa yhtäläiset oikeudet oppia. Joten inklusiivinen toimintakulttuuri koskee kaikkia oppilaita.
Puhuja 1: Just näin.
Puhuja 3: Ja loppujen lopuksi inklusiivisuus on ihmisoikeus.
Puhuja 3: No niin, nyt ollaan täällä Botby grundskolassa. Täällä on esikoulu, erityisluokkia ja luokat 1–9. Koulussa on noin 500 oppilasta, eli se on melko iso. On mukavaa tulla tänne ja nähdä niin paljon elämää ja liikettä, ja iloisia lapsia käytävillä. Minun täytyy ehkä kuvailla myös itse rakennusta, koska se on todella monumentaalinen ja ehkä myös kolossaalinen? Tällaiset massiiviset betonirakenteet taitaa olla 60-luvun brutalismia. Joten rakennus on varsin vaikuttava. Vieressäni on nyt Sara Razai, joka on yksi koulun opettajista. Sinä työskentelet S2-opettajana täällä Botby grundskolassa. Hei Sara, ja tervetuloa mukaan.
Puhuja 4: Heippa vaan, ja kiitos.
Puhuja 3: Kiitos, että ollaan saatu tulla vierailemaan teidän koululle. Mukana keskustelussa on myös Carina Kaksonen. Carina, sinä olet erityisopettajana Brändö lågstadiumissa. Huomenta Carina.
Puhuja 5: Huomenta.
Puhuja 3: Ja tervetuloa mukaan.
Puhuja 5: Kiitos.
Puhuja 3: Kiitos teille molemmille, kun suostuitte tähän keskusteluun. On ilahduttavaa saada teidät vieraiksi tähän jaksoon Toimivat tavat opinpolulla -podcastia. Tänään keskustelemme inklusiivisen koulun tunnusmerkeistä ja siitä, miten voimme edistää inklusiivista toimintakulttuuria koulun arjessa. Mun täytyy sanoa, että odotan todella meidän keskustelua ja sen alkamista. Miltä tuntuu?
Puhuja 4: Tuntuu hyvältä. Tunnen oloni turvalliseksi tässä Carinan kanssa. Olemme tehneet töitä yhdessä.
Puhuja 3: Niin, te tunnette toisenne entuudestaan. Carina ja Sara, teillä on molemmilla melko kattava työhistoria opettajina. Oletteko huomanneet muutoksia suomalaisessa peruskoulussa uranne aikana, erityisesti opettajan roolissa? Vai miten te näette asian, onko peruskoulu ja erityisesti opettajan rooli muuttunut niiltä ajoilta, kun aloititte opettajina? Mitä sanotte? Haluatko Sara aloittaa?
Puhuja 4: Minä sanon yleensä näin: kun aloitin työt tässä opettajan roolissa, jossa opetan ruotsia toisena kielenä. Se on ohjaamista, paljon yksilöopettamista tai opetusta pienryhmässä ja yhteistyötä eri opettajien kanssa. Kerron usein, että kun aloitin työt, luokkahuone oli suljettu neliö, ja jo koputtaessani ovea tunsin, että ”olen rikkonut neliön ja luonut jotain, joka on hieman epämukavaa.” Sillä luokkahuone oli eri tavalla yksikkö siihen aikaan. Minulle työstä on tullut paljon helpompaa, ja myös oppilailleni asiat ovat helpompia nykyään. Luokkahuoneet ovat avoimia ja liikutaan sisään ja ulos, saadaan ohjausta ja tukea. Luokassa sulla on eri ammattiryhmät tukenasi. Ei pelkästään opettajia, vaan myös koulukoutseja tai nuorisotyöntekijöitä, kuraattoreita, joita on käytettävissä luokissa. Oman työkuvani kautta työni on muuttunut helpommaksi sekä minulle että oppilaille.
Puhuja 3: Okei. Eli olet huomannut melko positiivisia muutoksia. Mitä sanot, Carina? Miten reagoit?
Puhuja 5: Kuvaus oli hieno. On tapahtunut suuria muutoksia. Minusta aiemmin opettajalla oli enemmän auktoriteettia. Sitä ei ole samalla tavalla enää. Aiemmin opettajaa kunnioitettiin. 20–30 vuotta sitten oli aivan kamalaa, jos opettaja soitti vanhemmille. Nykyään se on arkea, ja yhteydenpidosta on tullut avoimempaa. On helpompaa tavoittaa kotia tai opettajia. On Wilma, on sosiaalista mediaa, on helpompaa tavoittaa muita, on avoimuutta. Se on suuri kehitys, suuri ero.
Puhuja 3: Niin, kuvailette molemmat merkittävän eron. Näette paljon positiivisia puolia tämän päivän opettajaroolissa. Kun nyt mainittiin peruskoulu, niin voitaisiin pysähtyä sen teeman äärelle vielä hetkeksi, eli peruskoulun ajatukseen. Mitä sana peruskoulu merkitsee teille, ja mikä on peruskoulun tehtävä?
Puhuja 5: Peruskoulun tehtävä on antaa perustaitoja ja turvallisuutta oppilaille, jotta he selviävät elämästä. Tämä tehtävä on kehittynyt valtaisasti viime vuosina.
Puhuja 3: Millä tavoin?
Puhuja 5: Meidän täytyy kuunnella herkästi, olla avoimia ja lasten saavutettavissa. Eikä vain niin, että opetetaan pöydän takaa, vaan annamme enemmän ohjausta. Usein alussa ei myöskään tiedä, miten prosessi tulee päättymään, ja se voikin kehittyä miten tahansa prosessin aikana. Juuri tämä oppilaiden tukeminen, jotta he tulisivat tietoisiksi oppimisestaan osoittaa, että asiat ovat kehittyneet merkittävästi. Oppilaat osallistuvat prosessiin eri tavalla kuin aiemmin. Aiemmin opettaja ohjasi enemmän, ja nykyään ei opettaja itsekään ehkä tiedä, millainen lopputulos on tulossa. Ja usein voi käydä niin, että opettajakin oppii prosessin aikana.
Puhuja 3: Aivan. Sara, miten sinä näet tämän peruskouluajatuksen?
Puhuja 4: Tässä kohti minut saattaa joutua pysäyttämään, koska minä niin tykkään puhua tästä. Joten aloitan mainitsemalla Sokrateksen. Hän käveli oppilaidensa kanssa yhteiskunnassa kysellen ihmisiltä, ”Mitä on hyvä elämä? Mikä on oikein? Mikä on väärin?” Sieltä jostakin ihannekouluni löytyy. Ja nyt, kun meillä on isoja ryhmiä, niin pääsemme mielestäni lähemmäksi näitä kysymyksiä. Mitä enemmän kerätään näitä ryhmiä, sitä lähempänä ollaan Sokrateksen ajatusta siitä, mitä hyvä elämä merkitsee sinulle. Ehkä me voimme silloin auttaa kysymysten kanssa, ja ohjata sinua sinne, mistä löydät vastauksen. Jos mietin 70-luvulla syntynyttä peruskoulua verrattuna aiempaan, jossa jaottelu tapahtui aiemmin. Siis, nuorten täytyi aiemmin tietää, haluaako korkeakoulutuksen vai haluaako jo nuorena siirtyä työelämään. Saksassa esimerkiksi valitaan viidennellä luokalla, miten pitkälle opiskeluedellytyksesi riittävät. Olen todella kiitollinen siitä, että meillä on peruskoulu, jossa ei tarvitse valita ennen 15 vuoden ikää. Olemme onnistuneet luomaan yhteenkuuluvuuden ja emme laita lapsia hierarkiaan, sillä hehän ovat vielä muokattavissa ja tavallaan täydessä kehityksessä vielä. Usein sanon myös oppilaille, jotka kyseenalaistavat: ”miksi meidän täytyy opiskella juuri tätä ainetta, se ei ole minusta kiinnostava enkä ole siinä hyvä”, että ihmisellä on tarve haluta tietää, miltä maailma näyttää ja miten se toimii. Eikä me olla löydetty vastausta, matikalla on vastaus, kuvaamataidolla on vastaus, kirjallisuudella on toinen vastaus, ja saat oppia niistä kaikista, niin löydät vastauksen. Siksi meillä on nykyiset aineet, siksi keräämme oppilaat yhteen, siksi meillä on inklusiivinen koulu ja työskentelemme yhdessä.
Puhuja 3: Vau! Mainitsit, ”siksi meillä on inklusiivinen koulu”. Onko peruskouluajatus sinusta yhtä kuin inklusiivinen peruskoulu?
Puhuja 4: Kyllä, olen aina ollut sitä mieltä. Kun aloitin peruskoulussa, olin jo silloin ihastunut ajatukseen siitä, että täällä kokoonnumme syntymäaikamme perusteella. Meitä ei jaotella muun perusteella. Silloiset toimenpiteet, kuten luokan kertaaminen tai toiseen kouluun – vaikka erityiskouluun – lähettäminen, tuntuivat jo silloin väärältä minusta. Psykologinen koostumukseni lienee sellainen, että minusta on tosi tärkeää, ettei me suljeta ketään ulkopuolelle. Kaikki ovat tervetulleita.
Puhuja 3: Eli se on kaikkien koulu.
Puhuja 4: Eli se on kaikkien koulu.
Puhuja 3: Juuri näin. Carina, mitä ajatuksia tämä herättää sinussa?
Puhuja 5: Sehän kuvastaa myös yhteiskuntaa. Meillä ei ole erityisiä ryhmiä millään tavoin, vaan olemme yksikkö, joten kaikkien on oltava tervetulleita. Sitten meidän täytyy miettiä, miten asioita rakennetaan tavoitteen saavuttamiseksi ja jotta koulusta tulee inklusiivinen.
Puhuja 3: Todellakin. Nyt siirrytään luonnollisella tavalla aiheeseen ja päivän teemaan, eli inklusiiviseen koulu ja sen perustaan. Carina, mitä sinä ajattelet? Mikä kuvastaa inklusiivista koulua? Millaisia rakennuspalikoita siihen tarvitaan?
Puhuja 5: Tarvitsemme viestintää. Meidän täytyy keskustella aikuisten kesken meidän arvoista, perustehtävästä, oppilasnäkemyksestä. Se on hyvä alku sille, että ajattelisimme kaikki samalla tavalla ja työskentelisimme samaan suuntaan. Se on todella tärkeä lähtökohta. Täytyy myös katsoa oppilaspohjaa, ketä meillä on ja miten saadaan asiat toimimaan? Sen jälkeen mietitään erilaisia ratkaisuja.
Puhuja 3: Mitä se voisi olla aivan konkreettisesti? Voitko antaa esimerkin?
Puhuja 5: Tunnetaan oppilaat. Jos ajatellaan esikoulua ja yhteistyötä heidän kanssaan aikaisessa vaiheessa, niin sillä voimme koulussa etukäteen valmistautua tulevaan ja tiedämme jo hyvin varhaisessa vaiheessa, että ”panostetaan tietyllä resurssilla tuohon, jotta saamme yhteistyön ykkösen ja kakkosen välillä toimimaan”. Tehdään koulussa paljon yhteistyötä esikoulun, ykkösen ja kakkosen välillä. Tai toisinpäin, kun oppilaat siirtyvät kuutoselta seiskalle ja vaihtavat koulurakennusta. Oppilaamme tulevat tänne, ja se on mahtavaa. Ja on todella hyvä, että tehdään yhteistyötä, jotta tiedetään, mitä on tulossa ja niin edelleen. Viestintä on todella tärkeää.
Puhuja 3: Siis yhteistyö ja viestintä korostuvat nyt todella selkeästi.
Puhuja 5: Niin.
Puhuja 4: Jos ottaisin toisen näkökulman hetkeksi, voisin kertoa, että minulla on omia lapsia ja olen huoltajana ollut mukana keskusteluissa, joissa puhutaan juuri siitä ”miten koulu voisi olla sinun lapsellesi inklusiivinen”. Minun kokemukseni kattaa noin kymmentä vuotta, toinen lapseni on syntynyt 2007 ja nuorin 2016. Olemme käyneet samoja keskusteluita juuri kielellisistä vaikeuksista, ja miten koulu voisi kohdata niitä parhaimmalla mahdollisella tavalla. Kymmenen vuotta sitten keskustelu oli enemmän sitä, että olin yksinhuoltaja tilanteessa, jossa koin asetelman olevan minä vastaan asiantuntijat. He kertoivat, ettei tämä tule onnistumaan, koska ei ole resursseja ja ”lapsesi ei sovi ryhmään”. Olivat varmasti oikeassa siinä, ettei resursseja ollut. Mutta ei ollut myöskään työkaluja meidän kohtaamiselle tässä tilanteessa. Verrattuna keskusteluihin, joita olen käynyt vuosi sitten, joissa olen kokenut olevani osa keskustelua ja jossa en ole yksin, vaan jossa myös lapseni on osana, ja jossa keskustellaan parhaasta ratkaisusta. Sillä meillä on resursseja, meillä on erityisluokanopettajia, meillä on erityisopettajia, meillä on kokemusta, olemme tottuneita tähän, me emme tule sanomaan sinulle, ettei asiat onnistu.
Puhuja 3: Joten työkulttuurissa on tapahtunut tietty muutos, vai mistä sanoisit tämän muutoksen johtuvan?
Puhuja 4: Niin, kuten Carina sanoi, oppilasnäkemys ja arvopohja ovat ehkä tärkeämpiä nykyään. Ja samanaikaisesti meillä on opetussuunnitelman tavoitteita ohjaamassa työtämme, mutta ehkä olemme nostaneet arvopohjan ja oppilasnäkemyksen esiin. Enemmän yhteistyötä huoltajien kanssa. Uskon, että myös saadut resurssit inklusiivisuudelle ja kolmiportaiselle tuelle on sanoittanut sen, että tukitarpeet ovat erilaisia. Se on ehkä myös avannut ajatusta siitä, että kaikilla on erilaiset tuen tarpeet, ja että meidän täytyy sanoittaa vahvuuksia ja haasteita.
Puhuja 3:Tuossakin mainittiin yhteistyö ja viestintä. Vai mitä?
No, palataan hetkeksi takaisin keskusteluun peruskoulun tehtävästä. Nyt haluaisin haastaa teitä seuraavalla kysymyksellä. Mitä sanotte, onko peruskoulu oikea muoto tällä hetkellä?
Puhuja 4: Jos voisimme yhdessä käsitellä tätä kysymystä. Jos ajatellaan... Voisitko toistaa? Onko peruskoulu...?
Puhuja 3: ...Oikea muoto tällä hetkellä.
Puhuja 4: Okei. Ajatellaan asiaa siitä tulokulmasta, sopiiko peruskoulu yhteen sen yhteiskunnan kanssa, jonne oppilaat siirtyvät? Miten hyvin peruskoulu valmistaa oppilaat siihen yhteiskuntaan, jossa heidän on elettävä? Sanoisin, että olen todella iloinen siitä, että olemme päässeet eroon pedagogiasta, johon teollistuminen vaikutti. Siis siitä, että luomme tottelevaisia työntekijöitä, jotka asettuvat ruotuun ja ovat samankaltaisia, ja joilla on samanlaiset referenssit ja taidot. Olemme menossa pois tuosta, mutta en minä sanoisi meidän elävän missään paratiisissa, jossa kaikki päättävät koulunsa kokien löytäneensä paikkansa elämässä 15-vuotiaina. Oletko samaa mieltä ajatuksistani?
Puhuja 5: Ajattelet ihan hyvin. Mielestäni monet uudet nuoret opettajat ovat ajattelutavoiltaan yhteiskunnan kaltaisia, ja me olemme ehkä siinä puolessa välissä, yritämme roikkua mukana ja kokeilemme mielellämme uutta, ja niin edelleen. Kaikki on uusien asioiden prosessia, ohjausta, ymmärrystä minne ollaan matkalla, ja niin edelleen. Meidän aikuisten rooli on todella tärkeä, ja tulee hyvin nopeasti uutta tietoa, johon meidän opettajien on kyettävä vastaamaan. On siis haaste pysyä perässä, ehtiä mukaan. Ja meitähän ohjaa ja muokkaa opetussuunnitelma, ja ehkä meidän pitää myös vastata kyselyihin ja sellaista. Joten meillä on haasteita. Näemme myös miten sosiaalinen media vaikuttaa, ja meidän täytyy sitten pyrkiä vastaamaan sen tuomaan käytökseen ja sen vaikutuksiin. Joten perässä pysyminen on haaste, miten saada oppilaat nykymuotoiseen yhteiskuntaan.
Puhuja 4: Voisin nostaa esiin muutamia asioita, joista mielestäni näkee peruskoulun olevan menossa oikeaan suuntaan, kuten sen, että oppilaista on tullut paljon parempia pitämään esitelmiä. He ovat saaneet harjoitella toisella tavalla, ovat pitäneet esitelmiä ryhmässä tai ehkä yksin opettajalle. He ovat käyneet oppimiskeskusteluita, joissa oppimista esitellään huoltajille, tai ovat seisseet kokonaisen ryhmän edessä. Ja digitaidoista on tullut enemmän... Niin, ovat valmiimpia ottamaan paikkansa sellaisessa yhteiskunnassa.
Puhuja 5: He ryhtyvät asioihin aivan eri kyvyillä. Ollaan siis päästy pois siitä, että heistä tulee arjen työkaluja.
Puhuja 4: Mielestäni ambitiomme näkyy siinä, että vastaamme nyky-yhteiskuntaan, ja myös panostus hyvinvointiin osoittaa, että emme ehkä ole olleet riittävän nopeita emmekä ole pystyneet ennaltaehkäisemään. Nostamme silti esiin hyvinvoinnin resurssien, keskusteluiden ja arvopohjatyön puitteissa.
Puhuja 5: Samalla me opettajat tarvitsemme myös jatkokoulutusta, jotta tiedämme, minne olemme menossa. Tarvitsemme tietoa siitä, miten voimme tukea ja kohdata oppilaat siinä, missä he ovat.
Puhuja 3: Mielenkiintoisia pohdintoja. Lopuksi haluaisin kysyä, onko teillä vinkkejä muille? Mikä olisi hyvä ja konkreettinen askel tai teko oman opetuksensa tai koulunsa kehittämiseksi, jotta siitä tulisi inklusiivisempi ja tasa-arvoinen kaikille sopiva koulu?
Puhuja 5: Voin ehkä aloittaa? Minusta rehtorilla on erittäin tärkeä rooli ja hän voi tukea koulua, viedä koulua eteenpäin ja aivan alusta asti mahdollistaa inkluusiota lukujärjestyksellä. Sen jälkeen rakennetaan tiimiajattelua, eli työtä luokissa tehdään tiimeittäin. Ykkönen, kakkonen, kolmonen, nelonen. Eli miten rakennetaan ykkösestä kolmoseen tarpeen mukaan. Sitten yhteisopettajuus. Se on todella tärkeä. Sieltä sitten eriyttämiseen. Sitä siis tarvitaan, koska osa tarvitsee enemmän saadakseen yhtä paljon.
Puhuja 3: Hyvä. Oletko samaa mieltä?
Puhuja 4: Kyllä, oikein hyvin sanottu. Mitä voisin lisätä? Ettei töitä tulisi tehdä yksin. Tehdään yhteistyötä muiden kanssa, aina ratkaisukeskeisesti ja lasten parasta ajatellen. Mikäli opettajana huomaa, että ”flow’ni katkeaa jatkuvasti”, täytyisi silti muistaa, että kyseessä on meidän lapsemme. Minun lapseni. Minun oppilaani. Jos flow katkeaa, se ei ratkea ottamalla jotain pois... Vaan ratkaisen asian antamalla enemmän ja saamalla enemmän. Voi saada enemmän apua ja tukea, ja voidaan aina tehdä enemmän yhteistyötä, mutta meidän täytyy työskennellä ratkaisuja kohti.
Puhuja 5: Eikä unohdeta huoltajia. He ovat prosessissa todella tärkeitä.
Puhuja 3: Kyse on siis asenteesta, ongelmanratkaisutaidosta, yhteistyöstä: ollaanko me samoilla linjoilla näissä?
Puhuja 4: Niin, ja avun pyytämisestä.
Puhuja 5: Kyllä, ja positiivisen näkemisestä.
Puhuja 3: Juuri näin. Hienoja ideoita, kiitos vinkeistä. Tässä podcastissa pyydämme kaikkia vieraita täyttämään vieraskirjan, jossa he voivat kertoa hieman itsestään vastaamalla kysymyksiin. Carina ja Sara, olette myös täyttäneet vieraskirjaa ja vastauksenne olivat hienoja ja kiinnostavia. Sara, voisitko kertoa miltä inklusiivinen koulu näyttää 10 vuoden kuluttua?
Puhuja 4: Ajattelen että jatkamme yhdessä työskentelyä. Kaikki jo mainittu yhteistyö, ja ehkä saamme kouluun uusia ammattiryhmiä. Mutta myös sitä, että saamme enemmän oppilaita yhteiskuntaan. Sitä, että voimme olla paikalla ja käyttää kaikkia mahdollisuuksia, mitä helsinkiläisellä koululla on.
Puhuja 3: Ja vielä kysymys. Mikä biisi kuvaa työtäsi juuri nyt?
Puhuja 4: Minun oli pakko valita Bob Marley ja Jamming-biisi. Mietin, ”miten provosoivaa tämä tulee olemaan, että tullaan kouluun vaan jammailemaan”. Mutta sitten mietin, että ei me voida jammailla ilman selkeitä rakenteita. Nyt jammaillaan ja katsotaan toisiamme, viestitään. ”Sun soitin sopii yhteen mun soittimen kanssa”, siitä syntyy flow ja kokonaisuus.
Puhuja 5: Ihanaa.
Puhuja 3: Ihanaa, todellakin. Carina, sinulta haluan kysyä: mikä taideteos kuvaa sun työtä juuri nyt, ja miksi?
Puhuja 5: Vincent van Goghin auringonkukat. Annetaan kaikkien kukkien kukkia. Se on värikästä, inspiroivaa ja tuo hyvän mielen.
Puhuja 3: Oi, miten hieno ajatus. Todella hieno päätös tälle keskustelulle. Kiitos Carina, kiitos Sara. Annoitte meidän kuulijoille paljon ajattelemisen arvoista inklusiivisestä koulusta ja kuvan siitä, miten voimme rakentaa inklusiivista toimintakulttuuria päivän koulussa. Annoitte meille myös konkreettisia ideoita ja vinkkejä, miten oman työn kautta pystyy edistämään oppilaiden osallisuutta ja inklusiivista toimintakulttuuria. Kiitos paljon teille molemmille, ja toivotan teille iloista työviikkoa!
Puhuja 4: Paljon kiitoksia.
Puhuja 5: Kiitos.
Puhuja 3: Tämä oli Toimivat tavat opinpolulla -podcast. Podcast on tuotettu Helsingin kaupungin kasvatuksen ja koulutuksen toimialalla osana Oikeus oppia -kehittämistoimintaa.
[nauhoitus päättyy]
